Min kamp!
För längesen skrev jag ett inlägg om hur jag skulle ta tag i min vikt och börja min viktnedgång, ja vad kan jag säga det har inte direkt hänt något utav det och jag har inte alls varit motiverad.
Innerst inne vet jag att jag klarar av det för jag har gjort det en gång förut så varför skulle jag inte klara av det nu, men allt handlar om motivation och vilja!
Större delen av mitt liv har jag mer eller mindre varit mullig, och visst det är inget fel på att vara det så länge man mår bra och trivs med sig själv. Fast jag trivs inte med mig själv och jag vet att jag måste göra något åt det men det är inte bara gjort på ett nafs och jag måste finna denna drivkraft inom mig som gör att jag verkligen orkar och vill detta. Det är ingenting som säger att jag kommer att bli lyckligare av att bli smalare men ett kanske finns där!
Jag saknar denna glimt i ögat som jag har tappat och jag vet det! Jag vet! Men att ta tag i sig själv och rannsaka sig själv tar tid och jag behöver få all den tid jag behöver. Trött och less på att jag vet hur folk tänker och tittar.
Att förändra livstilen ska jag men när jag själv känner att jag orkar och vill. Jag är så pass medveten om mig själv och hur jag ser ut, men i grund och botten så handlar allt om att jag måste rannsaka mig själv.
Det finns inget lättare än att gå upp i vikt, det är ingen match, det är nu matchen börjar, att gå ner och försöka finna en väg som känns rätt.
Det finns inga genvägar till att uppnå det mål jag vill nå och jag har varit på god väg en gång så nog ska jag allt ta tag i mig själv och kämpa! För en med inställning och drivkraft och en motivation så kan man nå hur långt som helst.
Jag tackar min sambo som står vid min sida och ger mig allt det stöd jag behöver och kommer att behöva.
För snart fem år sen fann jag hopp om kärlek
Du öppnade dörrarna till en värld som jag aldrig kommer att glömma!
Tänk er..
Att två personer kan förenas och älska varandra, vad vackert det är!
Tanken att det blev vi två, det får mig att le.
Livet är som oskrivna blad, vi skapar historia!
Daniel, du är min stöttepelare, min ängel och min kärlek
Du har verkligen ställt upp och lyssnat och hjälpt mig.
Är så glad att jag får finna de mål jag vill uppnå och att du stöttar mig.
Vad glad jag är som funnit dig.
Jag kommer nog aldrig finna ord för hur mycket jag älskar dig, men jag älskar dig och givetvis våran gemensamma son som vi har skapat tillsammans!
Jag har väl tänkt att denna blogg kommer att handla om min kamp, om livet som mamma och andra saker.
Vad fint inlägg vännen, och vilka fina bilder. Du har rätt i det du skriver, du har gjort det en gång och du kan igen. Men som för mig är det motivation och glimten som saknar. Men det kommer snart. Sitter i bilen på väg till Slagnäs just nu, så min diet kommer stå still till på måndag :) hoppas allt är bra med er. Hälsa hem ;) kramar anna och daniel
Du är så vacker som du är, som alltid!
Krama lillen från mig och hälsa Daniel, vi ses nästa gång jag är i norr!
Kraaaaaaam- Soffan
Så fint du skriver, om dig själv och om din Daniel. Att säga att du duger som du är kanske är en liten tröst? :) Men är det något annat du vill så håller jag tummarna för dig, du ska allt klara av att nå ditt mål! Fortsätt kämpa!
Dunderkram till dig