Febrigt och existens av lampor
Istället var mamma och pappa barnvakt så vi fick gå ut och äta i goda vänners lag, tack för en trevlig kväll. Lilleman sov ändå hemma men natten var inte på topp och vi sov nog inte många timmar och inte Eric heller för den delen. Men för första gången på mycket länge så sov han med oss, vilket han aldrig annars gör. Så vi hade mys på hög nivå men under tråkiga omständigheter så att säga.
Annars har Danne pinnat på här hemma, både ute i garaget och på toaletten, det går framåt och vi har fått upp lite lampor nu också, så det börjar se ut som att någon bor här :)
Men nu mår Eric bättre och far på dagis imorgon och jag tillbaka till jobb!
Tjing
Nu är jag här igen!
Här var det längesen man klev in och skrev några rader, ibland behöver man bara en paus från allt fastän livet har inte direkt varit en paus utan snarare ett kaos utan dess like.
Det har varit både en rolig men samtidigt en otroligt jobbig tid som har passerat sedan vi köpte hus och började renovera. Känns som att vi har levt i en bubbla fullt upp med allt och ingenting, ibland känns det som att allt har stått stilla samtidigt som det har hänt massor. Absolut jag ångrar inte husköpet och vi trivs otroligt bra men allt har en prövning och detta har varit en stor prövning precis som det har varit roligt att se framsteg, att det händer något och att det framförallt blir som man vill ha det. Fast det känns som man har slitits fram och tillbaka, man vill samtidigt ge all sin tid till nära och kära och speciellt till våran älskade son Eric som man mer än gärna vill ge sin tid också till men å andra sidan har huset stått där och väntat och speciellt stressat då för att det skulle vara något så när då vi skulle flytta in. Ja ni kanske förstår vad jag menar.
Fast som jag sa före så trivs vi otroligt bra och jag ångrar inte en dag husköpet, att ha en egen gård att kliva ut till, att inte behöva tänka på allt som man gör då man bor i lägenhet, och helt enkelt planera och fundera hur man vill ha det! Det är dock en hel del kvar att göra men vi får försöka göra det eftersom. Ett stort tack till alla nära och kära som har gjort detta möjligt också, som har hjälp oss på olika plan, vad skulle vi ha gjort utan dom?
Däremot tänker jag ibland på att andra tänker att vi inte hunnit längre och att vi borde vara klara nu så blir jag bara förbannad på något sätt. Vi jobbar båda heltid och småbarn där vi försöker finna tid för honom, han ska ju inte behöva vara ikläm bara för att vi har valt att köpa hus och renovera, ja ni kanske förstår hur jag menar. Om det fanns mer tid skulle det givetvis vara mer som var klart. Jag måste helt enkelt strunta i allt detta och fokusera på det jag vill.
Bittert var ju också då vi hade nyrenoverat toaletten både uppe och nere och åker på en vattenskada emellan dom, det är jävligt bittert och där stannar tiden också upp, men det börjar då ta sig med allt och man får helt enkelt försöka finna sig i det.
Så ja ni förstår, blogglivet har verkligen inte varit i prio men nu känner jag mig mer och mer peppad!
Som ni förstår så har ju Eric också vuxit, och pratsam så det bara sjunger om det, han tar efter och härmar och finner nya ord varje dag så man får passa tungan mellan varven. Varje dag med han är en gåva och är otroligt lycklig att vi har fått honom, våran glada, spralliga lilla kille som är en riktig spjuver och bara titta på han så smälter man. Japp jag låter väl som vilken annan mamma som helst!
Jag fortsätter och skriver här eftersom, både sånt som är upp och ned, kors och tvärs, och bakom barken och veden!
Tjing!
